Motion till Kyrkomötet 2005:75 av Bengt Olof Dike Glömde kyrkan våldet i Mugabes Zimbabwe?

Kyrkomötet Mot 2005:75

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att göra ett uttalande och starkt fördöma och ta avstånd ifrån Robert Mugabes regim i Zimbabwe.

Motivering

Zimbabwe blöder – många människor bokstavligt av våldet och ekonomin bildlikt! Den marxistiske diktatorn Robert Mugabe – en gång av många, inte minst Svenska kyrkan, upphöjd och hyllad frihetshjälte – utövar ett allt värre förtryck i landet som inleddes för några år sedan när ett stort antal människor brutalt kördes bort från sina hem och egendomar under förevändningen att deras jord skulle tillfalla folket. Men ”folket” och ”de jordlösa” visade sig vara bland andra släktingar till Mugabe och med honom lojala partikoryféer. Denna s.k. jordreform gjorde hundratusentals lantbrukare arbetslösa.

Det senaste (när detta skrivs) men säkert inte sista exemplet på Robert Mugabes grova brott mot de mänskliga rättigheterna är Operation Murambatsvina, på svenska ”bort med skräpet”, som har inneburit att åter hundratusentals människor, de fattigaste och mest utsatta, blivit hemlösa. Bulldozers har jämnat deras hem med marken uppenbarligen med avsikt att trycka ned oppositionen mot regimen. Oppositionspartiet MDC hävdar att rivningarna av bostäder är straff för att städernas befolkning röstade emot Mugabe i fjolårets val.

Zimbabwes ekonomi har fallit samman som ett korthus, samtidigt som diktatorn personligen har skott sig och låtit landet betala hundratals miljoner kronor för krigsflygplan från Kina. Det internationella samfundet har tagit avstånd från hans regim, men där ett beklagligt undantag tycks vara Sydafrika, vars president har vägrat kritisera Mugabe. När dessa rader sätts på pränt pågår dessutom förhandlingar om ett sydafrikanskt miljardlån till Zimbabwe.

I Ks-skrivelsen 2005:5, som är en genomgång av Svenska kyrkans insatser mot våldet i världen under de senaste åren, nämns inte förhållandena i Zimbabwe med ett ord, trots kyrkans sekellånga relation till systerkyrkan i landet och trots att vår kyrka också är aktiv på missionsfältet där.

Att kyrkan på detta sätt ”glömt” den fruktansvärda utvecklingen under Robert Mugabes regim, bortsett ifrån ett till intet förpliktigande uttalande av utrikeschefen den 10 juni i år med en uppmaning till diktatorn att ”föra krig mot fattigdom och inte mot de fattiga”, är anmärkningsvärt och står bjärt i kontrast till det berättigade avståndstagandet från den tidigare apartheidregimen i Sydafrika. Kyrkan skall naturligtvis kraftfullt reagera mot våld och förtryck varhelst detta förekommer och oavsett i vilken ideologis namn det utövas. Svenska kyrkan får inte blunda med vänstra ögat medan det högra är vidöppet!

Därför måste med nödvändighet årets kyrkomöte starkt fördöma och ta avstånd ifrån Robert Mugabes regim i Zimbabwe och infoga beslutet och texten om detta i ovannämnda skrivelse. Detta är också mitt yrkande, som då innebär – vilket jag inte ser något formellt hinder för – att handläggande utskott utarbetar förslag till sådant beslut.

Såväl utskott och – givetvis – Kyrkomötet måste beakta den världsvida kyrkans trovärdighet, ”helhetssyn” för att citera den aktuella skrivelsens sammanfattning i redogörelsen för kampen mot våldet.

Norrköping den 25 juli 2005

Bengt Olof Dike